Aaaaah! Blev mäkta glad när jag fick höra att min kära vän Julia hade vägarna förbi huvudstaden! Några sms senare och jag var på väg för att möta henne. Obeskrivligt fint.

Vi fikade och pratade igenom livet. Försökte sammanfatta de viktiga ögonblicken från mer än en månads tid.

Och så fick jag för första gången på länge fota någon av det kvinnliga könet. Har varit underliga problem med det på sistone. Så fort jag plockar upp kameran på campus flyr alla tjejer i skydd (om någon av mina kvinnliga klasskamrater läser detta, känn er träffade!!!!!!). Helt omöjligt. Men Julia kan man fan räkna med. Alltid.