Har gett mig in på det omöjliga uppdraget att försöka förstå mina känslor från tidigare år genom att plöja igenom gamla dagböcker. Så jävla mycket skräp haha. Allt om forntida förälskelser (ja det fanns en tid innan Simon, men den känns väldigt avlägsen och väldigt hej-jag-är-ung-och-blir-kär-i-allt-som-rör-sig), berg- och dalbanor genom puberteten och ex antal utbrott i ren dramaqueen-stil. Oh herregud.

 

Tur att man växt upp. Kanske. Nån av er läsare som känner samma sak? Haha.