Blickar ut över Stockholms hjärta från klocktornet på skolan. Undrar hur många uppfyllda och krossade drömmar som finns där ute. Hur många som är ett med storstadspulsen?

 

Här fuckar folk ur på tunnelbanan och springer snabbt. Alltid snabbt, snabbare, snabbast. Aldrig vänta, bara springa. Hetsa. Läsa Metro och tro att man vet allt om omvärlden. Fast man egentligen är i en bubbla. Som kommer spricka.

 

Men ändå

kan jag inte låta bli att älska Stockholm.